saknar
en vecka kvar till 9 februari. tiden går oooolidligt sakta. undra om jag bryter mitt löfte? idag känns de som de. jag tycker de räcker nu. jag har lidit nog nu!
men jag försöker väl.
fan.
du vet ju i somras när jag knallade i många herrans timmar i VÄRLDENS längsta och mest fasansfulla uppförsbacke bara för att få lite kontakt .
jag ville många gånger dränka mig i bäcken som gick förbi, lägga mig på en snöhög och förhoppningsvis förfrysa ihjäl, hoppa ner för stupet (även om den kanske var 3 meter högt , men ändå) , jag får peppa mig med att klarade jag de där så klarar jag fan vad som helst.
ungefär så känns de nu men jag är gjort av hårt virke. jag klarar mig!
bara backen planar ut litegrann snart och jag kanske kan börja rulla neråt istället för att ständigt krypa uppåt?
nu är iaf koltarna nerpackade, bältet förminskat, skosnören fixade. nu är de bara allt annat kvar att göra. lär väl stå där på torsdagkväll och panikpacka som vanligt.
nu kan fredag komma så vi får dra vår kos till jokkmokk!
men jag försöker väl.
fan.
du vet ju i somras när jag knallade i många herrans timmar i VÄRLDENS längsta och mest fasansfulla uppförsbacke bara för att få lite kontakt .
jag ville många gånger dränka mig i bäcken som gick förbi, lägga mig på en snöhög och förhoppningsvis förfrysa ihjäl, hoppa ner för stupet (även om den kanske var 3 meter högt , men ändå) , jag får peppa mig med att klarade jag de där så klarar jag fan vad som helst.
ungefär så känns de nu men jag är gjort av hårt virke. jag klarar mig!
bara backen planar ut litegrann snart och jag kanske kan börja rulla neråt istället för att ständigt krypa uppåt?
nu är iaf koltarna nerpackade, bältet förminskat, skosnören fixade. nu är de bara allt annat kvar att göra. lär väl stå där på torsdagkväll och panikpacka som vanligt.
nu kan fredag komma så vi får dra vår kos till jokkmokk!
Kommentarer
Trackback
