ENOKSSON

På samegårdenjobbet kan jag inte låta bli att tänka på döden.
Folk kommer in och vill ge sin sista hälsning till den som gått bort.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur de skulle blivit om jag dött.

Vem som hade sörjt mig.
Vem jag har satt avtryck på.
Hur jag kommer bli ihågkommen.
Vilka som kommit till min begravning och vad som sagts om mig då, vilka låtar som valts, om folk gråtit.
Om mina kära hade kunnat blicka tillbaka på mitt liv och minnas mig med ett leende.
Hur livet hade gått vidare utan mig.


Jag vill inte dö nu, jag vill bli gammal och se mina barn växa upp, sticka små söta ylletröjor till mina barnbarn och åldras med de jag älskar.

Men man kan ju inte låta bli att fundera.