:(

de har ännu inte gått in i skallen.
jag sitter och kollar på bilder på dig, på oss två.
tänker tillbaka.
tänker lite till. inser hur lätt det är för en människa att bara försvinna, aldrig mer kommer tillbaka.
fan.
inser hur viktigt det är att man tar hand om varann, sina vänner, sin familj.
berättar hur mycket dom betyder för en, för kanske en dag så finns dom inte där mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0