ENOKSSON

jag finner inga ord.
allt är bara svart. kan inte förstå varför.

du har lämnat ett stort tomrum efter dej. ingen kunde gå obemärkt förbi dej.
du var en sån där person som man ville vara nära, höra dej skratta, skratta åt alla  dina historier. 

de kommer kännas tomt i framtiden när man är på ställen du också skulle vara på.


jag tänker tillbaka på första gången vi pratade i telefon, jag var i rautas och när jag pratade med dej väckte jag hela huset för jag kunde inte sluta skratta åt hur rolig du var.
första gången vi möttes i nikkaluokta sommaren 06.
första förbundsmötet, andra förbundsmötet.
sista gången vi träffades.
idag är jag så glad att jag hann träffa dej när du var här i kiruna.
sista kramen. aldrig att jag trodde att de skulle vara den sista..

så fina minnen som aldrig kommer åter.
jag ska ta tillvara alla våra stunder och spara dom i hjärtat mitt.


vila i frid vännen. hoppas du är på en bättre plats nu.
mina tankar är hos dej.